ARTROS

Alternativt namn:  osteoartros.   gr: osteon: ben,   gr. arthron: led.

Artros är den vanligaste formen för ledsjukdom. Sjukdomen utvecklas långsamt och drabbar hela leden. Det börjar i ledbrosket som blir skört och bryts sönder.

Orsaken till artros är inte helt känt. Artros kan ses som ett slutstadium av flera tillstånd, både kända och okända.

Man brukar dela in artros i primär och sekundär artros, där primär artros är den vanligaste.

Ungefär var fjärde person över 45 år i Sverige har artros. Förekomsten förväntas öka. Sjukdomen kan angripa alla leder, men oftast drabbas knä, höft och lederna i fingrar, rygg och stortå.

Om artros

"Artros drabbar hela leden och vävnaden runtomkring."

Artros börjar utvecklas i ledbrosket men drabbar så småningom alla delar av en led. Även ledkapsel, ledband och musklarna runt leden drabbas.

Som i alla andra vävnader sker normalt en konstant nedbrytning av ledbrosk, som ballanseras av en lika omfattande uppbyggnad av ny brosk. Vid artros är nedbrytningen större än uppbyggnaden och det resulterar i att brosket tunnas ut och helt kan försvinna. (Läs mer om ledbrosket här.)

Benvävnaden under brosket blir hårdare och en del av den kan helt försvinna och det bildas så kallade cystor. Runtomkring ledytorna kan ledbrosket växa kraftigt och bilda utväxter. De kan förbenas och bilda benpålagringar. Se bilden nedan.

Artros i led.

"Alla kan drabbas av artros."

När man drabbas av besvär från artros är man oftast i medelåldern eller äldre. Får man artros i yngre åldrar beror det oftast på ett benbrott eller en ledskada. Ibland kan artros starta redan i 20-årsåldern och ha utvecklats till en grav artros redan i 30-40-årsåldern. Hos yngre är det fram för allt män som drabbas och det vanligaste är knäartros. Hos medelålders och äldre är det vanligare med artros hos kvinnor.

"Flera faktorer ökar risken för artros."

Ärftlighet ger en betydande ökad risk att få artros. Övervikt är också en välkänt riskfaktor. Ogynnsam belastning av leden, som till exempel att sitta på huk eller stå på knä under arbete, är en riskfaktor för utveckling av artros. Muskelsvaghet och tidigare ledskada kan leda till artros.

Se filmen och lär dig om artros.

Symtom

"Symtomen vid artros kommer smygande över lång tid."

Oftast är det omöjligt att säga när det började. Man vet att det kan finnas tydliga tecken på artros i ett led, trots att man inte har några symtom als och tvärt om. Det är inte så ovanligt att symtomen starter med att leden vrickas eller på annat sätt utsättas för skada. Det är också typisk för artros att symtomen varierar över tid och kan komma i skov.

De typiska symtomen vid artros är smärta, stelhet och nedsatt rörelse i leden. I början märker man det enbart när man ska sätta igång att röra sig. Senare i förloppet vill man känna av det under aktivitet och belastning och kan så småningom kännas även i vila med nattliga besvär. Det är inte ovanligt att leden kan svälla upp och kännas ömma. Många beskriver även en allmän känsla av trötthet.

Undersökningar

"Oftast är det enkelt att ställa diagnosen artros."

Det räcker oftast att höra patientens berättelse om besvären och göra en noggrann undersökning för att ställa diagnosen. Undersökningen avslöjar att den drabbade leden har nedsatt rörlighet och att det gör ont om man rör leden i ytterlägena. Rotation av leden kan speciellt vara smärtsamt. Lägger man en hand över leden knastrar det, när den rörs. Det kan kännas benpålagringar runt kanten av leden och de kan vara ömma. Där är ofta nedsatt kraft i musklarna kring den drabbade leden om man jämför med den friska sidan.

Ibland är symtomen och fynden inte typiska, varför man får utreda andra orsaker.

"Slätröntgen är inte alltid nödvändig."

I de allra flesta fall kan man ställa en säker diagnos med patientens berättelse och en noggrann undersökning. Slätröntgen bör användas när man är osäker på diagnosen och misstänker annan orsak än artros. Fynden vid slätröntgen överensstämmer långt ifrån alltid med besvären. Ibland ser man inga eller mycket lindriga förändringar trots uttalade besvär och tvärtom. Magnetundersökning och titthålsundersökning behövs inte för att ställa diagnosen artros.

Röntgenbild av normalt led.

Benändarna i en led täcks av ett par millimeter tjockt lager av ledbrosk. Brosket syns inte på en slätröntgenbild. Man ser istället en ledspringa, som normalt är ganska bred. Benvävnaden har en jämn färg.

Röntgenbild av led med artros.

Vid artros ser man en sänkt eller helt försvunnen ledspringa eftersom brosket kan vara helt borta. Benvävnaden nära leden har blivit hårt och framträder vitare på röntgen. På kanterna av ledet ser man benpålagringar som sticker ut. I benet kan man se mörkare områden där benvävnaden har tunnats ut och bildat hålrum (cystor).

Behandlingar

"Behandling ska minska smärta och förbättra funktion."

Behandling av artros består av tre delar:

  • Grundbehandling
  • Tilläggsbehandling
  • Kirurgisk behandling

Grundbehandling bör sättas igång vid alla artrosbesvär. För höft- och knäledsartros finns det ett bra vetenskapligt underlag för att grundbehandling har en god effekt på både smärta och rörlighet. I många fall så bra, att någon annan behandling aldrig blir nödvändig. För artros i andra leder är kunskapsunderlaget inte tillräckligt bra för närvarande, men man anser att risken med behandlingen är låg och att den bör sättas in i alla fall.

Grundbehandlingen består av information, anpassad träning och viktminskning vid behov.

Det är viktigt att informera om vad artros är. Eftersom smärta är ett viktigt inslag i sjukdomen är det lätt att patienter får för sig att det är farligt att röra leden. Det är precis tvärtom. Det är viktigt att vara aktiv och röra den drabbade leden. Lämplig fysisk aktivitet både minskar smärta och ökar rörligheten. Man anser att träning har lika bra effekt som smärtstillande medicin. Där finns nu studier som tyder på att förbättrad ledbelastning genom viktnedgång och träning kan bromsa sjukdomen.

Inaktivitet leder däremot till ohälsa och är ett stort problem vid artros. Personer med artros i knä och höft har en förhöjd risk att dö i förtid av hjärtkärlsjukdom.

Se filmen om ledbrosket vid artros och se varför fysisk aktivitet är bra för ledbrosket.

Patienter med artros bör hänvisas till fysioterapeut för att få råd och information om fysisk aktivitet. Det ingår även råd och vägledning i viktreduktion om det behövs.

Tilläggsbehandling kan ges vid otillräcklig effekt av grundbehandling. Det kan i perioder vara nödvändigt med smärtstillande läkemedel. Det kan finnas behov av olika hjälpmedel som käpp eller kryckor. Några har haft hjälp av elektrisk nervstimulering (TENS) och akupunktur.

Kirurgisk behandling erbjuds i svåra fall, där besvären har stor inverkan på livskvalitet och arbetssituation. I de flesta fall görs en protesoperation. Hos yngre kan man istället korrigera skelettet och avlasta leden.

Medicinsk-info.se innehåller medicinsk information och inget annat. Informationen på denna webbplats skall aldrig ses som ett alternativ till att söka vård eller information av läkare eller vårdpersonal. Inte heller bör innehållet på denna webbplats användas för egenvård eller utgöra grund för diagnos eller behandling, utan enbart ses som ett komplement till annan kvalificerad vård eller information.

Artros i led.
Artros i led.

Se filmen och lär dig om artros.

Illustration av skillnad melllan ett normalt led och ett led med artros på medicinsk-info.se.

Se filmen och lär dig om artros.

Illustration av skillnad melllan ett normalt led och ett led med artros på medicinsk-info.se.

Se filmen och lär dig om artros.

Röntgenbild av normalt led.
Röntgenbild av led med artros.