FÖRMAKSFLIMMER

Alternativt namn:  atrieflimmer, fibrilatrio atriorum   lat. fibra: fiber.   lat. atrium: förmak.

Förmaksflimmer är den vanligaste formen av hjärtflimmer och är en störning i hjärtats rytm. Hjärtat slår snabbt och oregelbundet. Förmaksflimmer är inte livshotande i sig men ökar risken för att drabbas av stroke.

Många har förmaksflimmer utan att veta om det. Det finns flera bra behandlingsmetoder.

Om förmaksflimmer

"Ungefär 2% i hela befolkningen har förmaksflimmer."

Förmaksflimmer är vanligare med stigande ålder. Efter 75 års ålder har upp emot 10% förmaksflimmer. I Sverige räkna man med att upp emot 100 000 personer har kroniskt förmaksflimmer.

Förmaksflimmer drabbar ibland helt friska personer men det är vanligast att man har någon annan form av hjärtsjukdom. Det kan vara klaffel, hjärtsvikt eller hjärtinfarkt. Även högt blodtryck, diabetes och ämnesomsättningssjukdomar ökar risken för att drabbas.

"Det är kaos och rundgång i de elektriska signalerna i förmaken."

Normalt styrs hjärtats rytm av sinusknutan. Den skickar ut elektriska signaler via ett ledningsnät i hjärtmuskeln. Det är specialiserade muskelceller, kallad purkinjefibrer, som fungerar som elektriska ledningar. De leder de elektriska impulserna genom hjärtmuskeln och får muskelcellerna att dra ihop sig samtidigt, så att hjärtat fungerar bra som en pump. Från förmaken skickas signalerna vidare genom AV-knutan till båda kamrarna (Se fig. 1).

Vid förmaksflimmer är sinusknutan satt ur spel. Det bildas istället elektriska signaler på ett flertal ställen i förmaken och ibland även i lungvenerna. Flera elektriska impulser snurror kaotiskt runt i förmakens väggar och gör att förmaken inte drar ihop sig rytmiskt som normalt. De "flimrar" istället och det ser ut som om att de innehåller maskar som rör sig. (Se animationerna nedan). Det betyder att förmaken bidrar mindre till att fylla kamrarna med blod. Kamrarna har därmed svårt att försörja kroppen med tillräckligt blod.

De många kaotiska signalerna i förmaken når AV-knutan helt slumpmässigt och oregelbundet. Signalerna som skickas vidare till kamrarna gör att kamrarna pumpar oregelbundet och ofta snabbt.

Normal hjärtrytm

Förmaksflimmer

"Det finns tre typer av förmaksflimmer."

Attackvis förmaksflimmer.

Flimret kommer i korta attacker och går över av sig själva. Attackerna kan vara från få minuter till timmar. Ibland kan de vara några dagar. Attackvis förmaksflimmer kan utlösas av vissa läkemedel, en infektion, ansträngning eller stress.

Persisterande förmaksflimmer.

Flimret varar mer än sju dygn och går inte över av sig själva. Det krävs behandling för att få tillbaka hjärtat till normal rytm. Persisterande förmaksflimmer börjar ofta som attackvis förmaksflimmer, där attackerna varar längre och längre.

Permanent förmaksflimmer.

Permanent eller kronisk förmaksflimmer betyder att hjärtat inte går tillbaka till normal rytm trots behandling. Det utvecklas ofta som en förvaring av ett persisterande förmaksflimmer. Är man äldre än 50 år ökar risken att utveckla permanent förmaksflimmer.

"På längre sikt har förmaksflimmer negativa hälsoeffekter."

Ett nytillkommet förmaksflimmer är oftast inte farligt, men får det stå på i längre tid kan det uppstå komplikationer.

Där är risk för stroke. Det kan bildas klumpar av levrat blod på insidan av hjärtats väggar, eftersom de rör sig sämre än normalt och blodflödet blir långsammare. Ifall dessa klumpar lossnar och förs med blodet ut i kroppen kan de fastna i olika organ och leda till syrebrist och sedan vävnadsdöd. En blodpropp som flyter iväg kallas en embolus. Fastnar en propp i hjärnan leder det till en stroke. Personer med förmaksflimmer har ungefär 5 gånger högre risk under ett år att få stroke.

När hjärtat jobbar sämre ökar risken för hjärtsvikt. Bland personer med förmaksflimmer förekommer en ökad dödlighet och det är kopplat till stroke och underliggande hjärtsjukdom. Livskvaliteten är ofta sämre. Mindre ork och oron för sjukdomen gör sitt.

Symtom

"Hjärtklappning är ofta typiskt."

Symtomen kan varierar från person till person. Man kan ha en fladdrande känsla i bröstet. Det kan kännas obehagligt i bröstet med ett tryck eller en smärta. Man blir lätt andfådd och man kan få svullna ben. Arbetsförmågan och orken minskar. En uttalad trötthet är inte ovanligt. Yrsel och svimningstillfällen förekommer också. Når hjärtats förmåga att pumpa försämras kallas det för hjärtsvikt.

Några personer har så uttalade symtom att de inte kan arbete eller utföra vanliga vardagliga sysslor. Andra har inga inga besvär alls.

Undersökningar

"Sjukhistorien och en noggrann undersökning är viktig."

Patientens typiska beskrivning av symtomen ger oftast misstanke om förmaksflimmer. Det är viktigt att upplysa om levnadsvanor, framförallt snusning, rökning, bruk av alkohol och kaffe samt om fysisk aktivitet.

Det är  viktigt att läkaren tar reda på förekomst av andra sjukdomar och vilka mediciner som ges.

"Pulsen ofta snabb och oregelbunden."

Vid läkarens kroppsundersökning hittar hen ofta en oregelbunden och snabb hjärtaktion. Det känner man när man tar pulsen och när man lyssnar med ett stetoskop på hjärtat. Läkaren lyssnar även efter blåsljud vid hjärtat som tecken på klaffel eller annan hjärtsjukdom.

Finns det tecken på hjärtsvikt kan man hitta svullna anklar och höra att lungorna och eventuellt lungsäckarna innehåller en ökad mängd vätska.

"EKG ger diagnosen."

EKG tar man för att se hur hjärtat slår. EKG visar om hjärtat slår med normal rytm eller om det finns en störning i hjärtrytmen. Det kan även visa om hjärtat är överbelastat.

Vid normalrytm, så kallad sinusrytm, ses p-taggar som bildas av den elektriska aktiviteten i förmaken. (Se bilden nedan).

"Flera undersökningar är nödvändiga."

Det tas flera blodprover för att undersöka om man har blodbrist, diabetes eller störningar i ämnesomsättningen. Njurarnas funktion och saltbalansen kollas.

Blodtrycket bör även mätas.

Det görs en ultraljudsundersökning av hjärtat för att undersöka om hjärtmuskeln är skadad och om klaffarna fungerar normalt.

Ibland kan det vara nödvändigt att göra ett långtids-EKG för att kolla hjärtat under längre tid. Det kan hända att hjärtrytmen är normal precis vid läkarbesök och EKG har varit normalt. Registrering av EKG under 24 timmar kan då lättare upptäcka kortvariga attacker av förmaksflimmer.

Behandlingar

"Behandlingens mål är att kontrollera pulsen och återställa normal rytm."

Hos drygt hälften av patienter med debut av förmaksflimmer vill hjärtat spontant slå om till normal rytm inom några timmar efter debut. Ju längre tid det går med förmaksflimmer ju svårare är det att få hjärtat att återgå till normal rytm.

"Läkemedelsbehandling ges livet ut vid permanent förmaksflimmer."

Det finns flera läkemedel som kan användas. Det är viktigt att ta hänsyn till ålder och eventuella andra sjukdomar.

1. Läkemedel som verkar blodförtunnande och som minskar risken för stroke.

2. Läkemedel som sänker pulsen.

3. Läkemedel som stabiliserar hjärtrytmen vid att minska retbarheten i det elektriska systemet.

 

Det är viktigt att det görs en anpassning av behandlingen för varje patient. Ofta får man prova olika läkemedel eller kombinationer för att hitta rätt behandling.

Läkemedlen har en del biverkningar och det är viktigt att få upplysningar om detta via sin läkare.

"Elkonvertering kan återställa normal hjärtrytm."

Är symtomen från förmaksflimret relativt allvarliga kan men behandla med elkonvertering. Man sövs en kort stund för att få en elektrisk stöt genom hjärtat. Det kallas även defibrillering och kan återställa den normala hjärtrytmen.

Vid debut av förmaksflimmer måste man göra en elkonvertering inom två dygn efter debut. Efter ett par dygn är risken för att blodproppar har bildats i hjärtat stor. Blodpropparna kan lossna vid elstöten och leda till stroke.

Har det gått mer än två dygn måste man först få behandling med blodförtunnande läkemedel innan stöten. Det kan ta flera veckor att ställa in rätt blodförtunningsnivå.

Efter elkonvertering finns det en risk att förmaksflimret återkommer. Ungefär tre fjärdedelar får återfall inom ett år om ingen annan behandling har sats in.

"Vid kateterablation behandlar man med värme eller kyla."

Vid ablation ("ta bort") värme- eller kylbehandlar man ett område i hjärtat som orsaker rytmstörning. Behandlingen leder till att vävnaden dör och inte längre kan bilda eller leda elektriska signaler.

I de flesta tillfällen av förmaksflimmer bildas de elektriska impulserna som orsaker förmaksflimmer i lungvenerna. Det är kärl som utgår från vänster förmak och leder blodet till lungorna där blodet syresättas. Med värme eller kyla kan man skada hjärtvävnaden runt lungvenerna, så att de elektriska signalerna inte kan nå förmaken och ställa till med rytmstörningar.

Behandlingen görs med lokalbedövning i en ljumske. där två katetrar sticks in och förs upp till hjärtat. Katetrarna förs genom förmakens skiljevägg till vänster förmak. Den ena katetern bränner med spetsen runt lungvenerna och isolerar dem elektriskt från förmaken. Den andra katetern registrerar om isoleringen är total. (Se bilden nedan).

Värmebehandlingen kan leda till smärtor i bröstet och behandlas med smärtstillande läkemedel. Ofta kan patienten skrivas ut dagen efter behandlingen.

Medicinsk-info.se innehåller medicinsk information och inget annat. Informationen på denna webbplats skall aldrig ses som ett alternativ till att söka vård eller information av läkare eller vårdpersonal. Inte heller bör innehållet på denna webbplats användas för egenvård eller utgöra grund för diagnos eller behandling, utan enbart ses som ett komplement till annan kvalificerad vård eller information.