HÖFTLEDSARTROS

Alternativt namn:  höftartros, koxartros.   lat. coxa: höft.   gr. arthron: led.

När brosket i höftleden förändras, bryts ned och tunnas ut, talar man om höftledsartros. Detta sker oftast långsamt, men kan leda till att brosket i ledet nöts helt bort. Benändarna skarvar därefter mot varandra och ger stelhet och smärtor.

Sjukdomen drabbar kvinnor och män lika ofta.

Orsaken till sjukdomen är inte helt känt men man vet att den totala belastningen på höftleden under livet påverkar risken för att utveckla sjukdomen. Man kan betrakta höftledsartros som ett slutstadium av flera olika sjukdomstillstånd.

Behandlingen bör i första hand vara icke-kirurgisk men vid uttalade besvär kan en höftprotesoperation vara nödvändig.

Om höftledsartros

"Höftartros är en av våra vanligaste ledsjukdomar."

Det är dock svårt att ange exakt hur många som är drabbade eftersom många har artrosförändringar i höftleden, som syns på röntgen men som inte ger besvär, och tvärtom. Man tror att cirka 6 av 100 personer i åldrarna 50-70 år har besvär av sin höftledsartros. Sjukdomen drabbar både kvinnor och män lika ofta. Hos var tredje har man besvär på båda sidor. Risken att drabbas ökar med åldern. Personer som lider av svår höftledsartros erbjuds ofta operation med höftprotes och i Sverige opereras ungefär 12000 konstgjorda höftleder in om året på grund av denna sjukdom.

"Orsaken till att höftartros utvecklas är inte helt känd."

Det man vet är att den totala belastningen på höftleden under livet påverkar risken för att utveckla höftledsartros. Ju mer belastning ju högre risk. Det gäller både belastning som vid trappgång eller tunga lyft (dynamisk belastning) och vid dålig arbetsställning (statisk belastning). Byggnadsarbetare och lantbrukare har till exempel tio gånger så stor risk att drabbas jämfört med genomsnittsbefolkningen. Personer som har idrottat mycket, speciellt elitidrottare, har också ökad risk. Har man övervikt utgör det också en ökad belastning och risk att utveckla höftledsartros. Hos vissa personer finns en ärftlighet att utveckla höftartros. Till exempel har syskon till en höftledsopererad större risk att drabbas.

"Höftledsartros är ett slutstadium av flera sjukdomstillstånd."

I slutstadiet har man likartade symtom och förändringar i höftleden.

Man brukar prata om olika typer av höftartros.

Primär höftartros är den vanligaste, men den bakomliggande orsaken är helt okänd.

Sekundär höftartros är orsakad av kända sjukdomstillstånd som resttillstånd efter höftsjukdom i barndomen (Perthes sjukdom), inflammatoriska ledsjukdomar, kraftigt våld mot höftleden, benbrott i bäckenet eller i övre delen av lårbenet, infektion i höftleden samt vissa ovanliga sjukdomar.

Symtom

"Höftledsartros kan ge från inga upp till mycket uttalade besvär."

Hos en del personer hittar man vid en vanlig röntgenundersökning klara tecken på höftledsartros, men de har inga symtom. Och ibland är det tvärtom. Röntgenfyndet säger således lite om hur svåra besvären är.

I början kan man ha en lätt smärta i ljumsken eller övre delen av låret når man belastar höften. Smärtan kan även stråla ut mot skinkan eller längs insidan av låret ned mot knäet. Det kan vara svårt att komma igång efter att man har suttit en stund. Höftleden känns stel och man upplever en nedsatt rörlighet. Det kan vara svårt att ta på sig strumpor och skor eller att sitta med benen i kors. Med tiden kan besvären öka och smärtan kan nu uppträda även på natten och i vila. Besvären kan bli mycket plågsamma och det kan uppstå hälta och ett behov av att använda käpp.

När man får uttalade besvär rör man höftleden mindre eftersom det gör ont och det leder till att musklerna runt leden förtvinar och försvagas. Typisk kan benet även förkortas och allt detta gör det ännu svårare att gå. I detta skede av sjukdomen har många en allvarligt försämrad livskvalitet, med konstant smärta, svårt att röra sig och störd sömn.

Undersökningar

"Det är oftast enkelt att ställa diagnosen."

Höftledsartros er det man kallar en klinisk diagnos, som ställs med patientens sjukhistoria och en noggrann undersökning. Sjukhistorien framhäver oftast helt typiska besvär och det är viktigt att få reda på hur svåra de är. Vid undersökning granskar man gången och hur man reser sig från en stol. Rörelsen i höftleden undersökas, där speciellt sträckning och inåtrotation kan utlösa smärtor.

Som stöd för diagnosen vill man ta ett röntgenbild av höften. Stämmer allt överens med höftledsartros är diagnosen klar. Se bilder nedan.

Blodprover eller andra röntgenundersökningar behövs inte för att ställa diagnosen.

Är det något som inte stämmer måste man dock utreda vidare. Alla smärtor, som kan förekomma i höften, orsakas inte av artros, men kan även härstamma från ryggen, från en förträngning i bäckenets blodkärl eller från inflammerade muskelfästen kring höften.

Behandlingar

"Alla med höftledsartros bör först testa en icke-kirurgisk behandling."

Det finns ingen behandling som kan stoppa sjukdomen. Därför riktar behandlingen sig in på att lindra smärtan och förbättra ledfunktionen. Alla med höftledsartros, åtminstone de med lindriga eller moderata besvär, bör i första hand testa på en icke-kirurgisk eller så kallad konservativ behandling.

Den konservativa behandlingen bör ge patienten:

- en bra information om sjukdomen och förloppet,

- goda råd om regelbunden träning av leden och aktiviteter anpassat till patienten,

- råd och hjälp att gå ned i vikt om det finns behov av detta,

- remiss till sjukgymnast för råd om träning och olika hjälpmedel som till exempel käpp,

- råd och tillgång till lämpliga smärtstillande mediciner att ta vid behov.

Vid lätta besvär, så som startsmärtor eller stelhet när man har suttit en stund, brukar det räcka med sjukgymnastik. Den ger smärtlindring och bättre rörlighet i det drabbade höftled och stärker musklerna kring ledet. Sjukgymnasten kan använda traktion och töjning av leden, akupunktur och transkutan nervstimulering (TNS). Sjukgymnasten kan också förklara hur man minskar onödig och felaktig belastning på höfterna på jobbet och till vardags. Här kan viktminskning göra stor nytta.

Vid moderata besvär gör det ont när man går och stödjer på höften. Då räcker det inte med sjukgymnastik. Man har nytta av käpp eller krycka och smärtstillande mediciner behövs för att lindra smärtan. Det kan bli aktuellt med att ändra arbetsförhållanden och arbetstid. Även här kan viktminskning vara till nytta.

Där är två typer av smärtstillande medel som brukar användas vid ledsmärtor och det är paracetamol och inflammationshämmande medel kallad NSAID.

Paracetamol ger bra smärtlindring i rätta doser och få biverkningar. Det är viktigt att inte ta högre doser än rekommenderad, eftersom överdosering kan bli direkt livshotande.

NSAID dämpar inflammation och smärta. I kombination med paracetamol ger de en bra effekt. NSAID har dock en del biverkningar, som till exempel skador och irritation på slemhinnan i magsäcken. Tala alltid med din läkare innan du prövar på eller byter ut läkemedel.

Följer patienten den konservativa behandlingen upplever de flesta en förbättring när det gäller rörlighet och smärtlindring. En del får aldrig behov av en operation och hos andra kan en operation skjutas på framtiden.

"Vid stora besvär är det tid att överväga kirurgisk behandling."

Är smärtorna tilltagande och stör den dagliga aktiviteten och nattsömnen blir livskvaliteten klart lidande. Då finns det anledning att överväga en operation av höftleden. Det är således patientens besvär, som avgör om man ska operera eller inte. Det är inte hur stora förändringar man se på en röntgenbild, som avgör. Hos yngre patienter föredrar man ofta att göra korrektioner av skelettet runt höften, medan man hos äldre sätter in en protes.

Det utföras ungefär 16 000 höftledsoperationer om året i Sverige, där en höftprotes sätts in. Den största delen görs på grund av höftledsartros. Ingreppet är idag en rutinoperation och betraktas som ett mycket säkert ingrepp med relativt få komplikationer. Operationsmetoden har på ett dramatiskt sätt kunnat förbättra livssituationen för patienter med höftartros och i många fall återställt både funktion och välbefinnande så bra som man kan förvänta sig för åldern.

Operationen utförs av ortopedkirurger och görs oftast i ryggbedövning (spinal anestesi). Ingreppet tar 1,5 till 2 timmar. De flesta proteser sätts fast i skelettet med bencement. Andra proteser är utformat på så sätt att de bankas fast i benet och efter en tid växer benvävnaden in i protesens yta och fastnar.

Se filmen om operation av höftledsartros.

Medicinsk-info.se innehåller medicinsk information och inget annat. Informationen på denna webbplats skall aldrig ses som ett alternativ till att söka vård eller information av läkare eller vårdpersonal. Inte heller bör innehållet på denna webbplats användas för egenvård eller utgöra grund för diagnos eller behandling, utan enbart ses som ett komplement till annan kvalificerad vård eller information.

Se filmen om operation av höftledsartros.

Se filmen om operation av höftledsartros.